tisdag 25 februari 2020



Svenskt Näringsliv menar att det inte gagnar arbetsmiljön att skyddsombud är en facklig angelägenhet. De vill ändra i arbetsmiljölagen för öka arbetsgivarens inflytande över vem som är skyddsombud och hur frågor om arbetsmiljö hanteras på arbetsplatsen.

Företrädare för Moderaterna och Liberalerna har förläst sig på Svenskt näringslivs rapporter.
På Aftonbladet debatt den 20/2 går de emot att regionala skyddsombud får besöka arbetsplatser med kollektivavtal där det saknas facklig medlem. De menar att en sådan åtgärd stärker ett politiska egenintresse. M och L vill helt enkelt inte stöda egenintresset hos svaga på arbetsmarknaden.

M och L vill i stället flytta ansvaret för de regionala skyddsombuden till Arbetsmiljöverket. Även SD vill avskaffa de regionala skyddsombuden och införa B-inspektörer vid Arbetsmiljöverket. Sedan är det bara att göra som regeringen Reinfelt gjorde 2007 och minska Arbetsmiljöverkets budget med 30 procent. Cirka 100 inspektörer försvann och en betydande del av verksamheten slogs sönder. Den folkpartistiske arbetsmarknadsministern Littorin ville lägga ner alltihop.

M och L menar vidare i Aftonbladet att ett avskaffande regionala skyddsombud sänker trösklarna till att rapportera dålig i arbetsmiljön. De verkar helt sakna egen erfarenhet av att vara underställd en arbetsgivare. Det är arbetsgivaren som anställer, avskedar, leder arbetet och betalar ut lön. Utan ett fackligt skydd kan du råka riktigt illa ut om du påtalar obekväma problem: förtal, omplacering, sämre löneutveckling eller rent av uppsägning.

M och L nämner särskilt problemen med stress och infekterade social frågor. Min erfarenhet är att dessa frågor är särskilt känsliga att ta upp. De rör ofta brister i arbetsledningen. Då är det bra att ha en facklig representant som hjälpa till att hitta lösningar.  

Vad vill Svenskt näringsliv
Svenskt Näringsliv föreslår i rapporten Förändringför en ännu bättre arbetsmiljö att

·      Skyddsombud och skyddskommitté tillsätts utifrån vad arbetsförhållandena kräver, vilket avgöras av arbetsledning och anställda tillsammans.
·        Den mest lämpade ska av löntagarna utses till skyddsombud, utan fackligt företräde.
·        De regionala skyddsombuden ersätts med oberoende arbetsmiljörådgivare.
  
Vad kommer att ske om skyddsombud och skyddskommitté tillsätts utifrån vad arbetsförhållandena kräver? I branscher där löntagaren är lätt att byta ut torde få ställa krav på skyddsombud. Och vem vill bli skyddsombud? Det är därför vi har avtal och lagar om skyddsombud. För att värna den svagare parten. Det var därför vi fick regionala skyddsombud, som arbetsgivaren inte kan hota.

Men varför vill Svenskt näringsliv att skyddsombudet ska vara en ordningsman? De menar att det enbart finns gemensamma intressen mellan arbetsgivare och medarbetare i arbetsmiljöfrågor.

Givetvis finns gemensamma intressen i arbetsmiljöfrågor, men exemplen på motsatta intressen är lång. Hög arbetstakt ställs mot uttröttad. Kostnad för sänkt buller ställs mot hörselskada. Billiga entreprenörer ställs mot dyrare säkerhet. Svenskt näringsliv har alltid varit emot sänkt gränsvärde för kvartsdamm, alltid reserverat sig mot föreskrifter om ensamarbete och var emot att Arbetsmiljöverket utfärdade föreskrifter om social och organisatorisk arbetsmiljö. Högre vinst ställs mot ohälsa.

Svenskt näringsliv gör en poäng av att det blir färre skyddsombud. Till en del beror det på att arbetsgivare hindrar och trakasserar skyddsombud (Se Trakasserier av skyddsombud, LO 2016). Svenskt näringslivs och nu de borgerligas utspel medför att fler skyddsombud trakasseras.

En rättssäker ordning
När lösningen av ett arbetsmiljöproblem gagnar båda parter förs samtal främst mellan chef och berörda löntagare, ofta med skyddsombudet som talesperson. Man finner snart en ett sätt att lösa problemet. Men när det finns motstående intressen är erfarenheten att kompromisser ger den lösning som på sikt gagnar båda parter. Då behövs eftertanke där man lyssnar på varandra. 
Vi har idag en ordning för hur det går till att hitta en kompromiss och som även är rättssäker. Svenskt näringslivs angriper ordning. De vill inte att löntagarnas fackliga organisationer ska ha makt att värna löntagaren. Håller verkligen Teknikföretagen, Industriföretagarna med flera arbetsgivarförbund med om att ett tandlöst fack gagnar företagens utveckling.
Arbetare fick ett människovärde
Löntagaren är underställd arbetsgivaren som anställer, avskedar, leder arbetet och betalar ut lön. För att dämpa denna obalans organiserade sig löntagarna i fackföreningar. År 1906 erkände arbetsgivarnas centrala organisationer arbetarnas rätt att bilda fackföreningar. Men löntagarna förblev i underläge. Till exempel var lagstiftning om arbetsmiljön fram till 1970-talet främst inriktad på att ändra löntagarens beteende.

Under 1970-talet minskade obalansen mellan parterna. Arbetare fick ett människovärde. Vi fick rätt att medverka i förändringar som rör det egna arbetet. Vi fick även rätt till medbestämmande i arbetsmiljöfrågor som rör hela verksamheten, genom MBL och arbetsmiljölagen och dess regler om skyddsombud.


SAF (numera Svenskt Näringsliv) var pådrivande i den statliga utredning som banade väg för 1977 års arbetsmiljölag. De var också angelägna i att få det arbetsmiljöavtal som SAF, LO och PTK träffade 1976. Avtalet är grund till dagens branschavtal inom LO-sektorn om hur arbetet för en god arbetsmiljö ska gå till. Kollektivavtal med samverkansavtal är en social uppfinning för att hitta fredliga lösningar på problem.  

Utse skyddsombud, ange skyddsområde
Svenskt Näringsliv menar att facket blockerar tillsättande av skyddsombud när det inte finns någon  medlem som vill vara skyddsombud. De menar att en lägre organisationsgrad och fler små arbetsställen har ökat detta problem. I arbetsmiljölagen står dock tydligt att löntagarna då själva utan fackets stöd kan utse skyddsombud.

Men Svenskt näringsliv vill att löntagarna ska utse skyddsombud utan facklig medverkan. De har tidigare nämnt krav på fackklubb för att facket ska ha rätt att utse skyddsombud.

-          När Svenskt näringsliv förespråkar att "medarbetarna" ska utse skyddsombud oberoende av facket så ska vi komma ihåg att anställda normalt inte har mycket att säga till om. (Regionalt skyddsombud)
Regeln i arbetsmiljölagen 6 kapitel 2§ om att fack med kollektivavtal utser skyddsombud kom till vid 1951 års revidering av 1942 års SAF-LO överenskommelse om en grundstandard för det lokala säkerhetsarbetet. Orsaken var praktisk. Få vågade vara skyddsombud och de direkta valen av skyddsombud var komplicerade. Facket sågs som en garant för att valet gick rätt till, att fattade beslut om skyddsfrågor respekterades och som en bärare av kunskaper i skyddsfrågor.

År 1974 infördes ovanstående regel i arbetarskyddsmiljölagen för att gälla hela arbetsmarknaden. Den lyder: ”Skyddsombud utses av en lokal arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finns det inte någon sådan organisation, utses skyddsombud av arbetstagarna.” Täckningen av kollektivavtal och organisationsgraden var betydligt lägre 1951 än idag och på samma nivå 1974 som idag.

100 års av erfarenhet varför den fackliga organisationen utser skyddsombud:

1.      Valet ska gå rätt till så att skyddsombudet representerar löntagarna.
2.      Fackföreningen skyddar skyddsombudet mot trakasserier så att denne tryggt kan påpeka brister i arbetsmiljön.
3.      Fackföreningen förmår utse skyddsombud.
4.      Fackföreningen utbildar skyddsombud, gärna i samverkan med arbetsgivaren.
5.      Fackföreningen driver att skyddsombudets förslag genomförs samt bär kunskaper om arbetsmiljöfrågor genom tiden.

Skyddsombudet måste vara rätt utsett för att kunna använda sina lagliga rättigheter. Finns en fackklubb är det normalt klubben som ordnar val av skyddsombud, t ex vid årsmötet. På små arbetsplatser kan de regionala skyddsombudet (RSO) sammankallar löntagarna och förrättar valet. Beslutet från mötet som utser skyddsombud protokollförs, arkiveras och arbetsgivaren informeras. Protokollet ska tydligt ange var ombudet ska verka (skyddsområde).

Det behövs ibland fler skyddsombud, t ex vid flera skiftlag eller flera avdelningar. Praxis är att tillsammans med arbetsgivaren finna en indelning i skyddsområden. Om man inte kommer överens kan man vända sig till Arbetsmiljöverket för att få råd.
Arbetsplatsen förändras ständigt vilket ställer krav på en tydlig överenskommelse med arbetsgivaren om vad som är skyddsområde. Här finns både centrala avtal, t ex inom byggbranschen, och lokala avtal hur man hanterar skyddsområde och skyddsombud.

Samarbete mellan fackförbund
Svenskt näringsliv hävdar att det nya röriga arbetslivet försvårar arbetsgivarens samverkan med skyddsombudet. Det problemet löses bäst genom samverkan, inte genom att grumla till arbetsmiljölagens 6:e kapitel.

Idag finns ofta medlemmar från flera LO- och tjänstemannaförbund med samma arbetsgivare på samma arbetsställe. Berörda fackförbund har lång erfarenhet av att då hitta praktiska lösningar i samverkan med arbetsgivaren. I en större verksamhet sker det i skyddskommittén. Ofta handlar det om en indelning i skyddsområden. Det kan vara en geografisk indelning eller delas i de olika yrkesgruppernas kollektivavtalsområden.

Skyddsombudet företräder alla inom sitt skyddsområde, även oorganiserade, tillfälligt anställda och inhyrd personal. Löntagarna i bemanningsföretag bör ha ett eget skyddsombud. Arbetsledare och chefer rekommenderas också att ha ett eget skyddsombud.

Om lokalt skyddsombud ska verka för inhyrda bör berörda fackförbund ha en överenskommelse med facket på bemanningsföretaget. Det inhyrande företaget och bemanningsföretaget rekommenderas att komma överens om att ge det lokala skyddsombudet tid att stötta bemanningsföretagets arbetstagare, exempelvis vid utredning av olycksfall.

När facket inte utser skyddsombud
När det inte finns någon medlem som vill bli skyddsombud rekommenderar LO att facket skriftligen avsäga sig att utse skyddsombud. Då blir det inga misstag med dubbla skyddsombud. Det går bara att ha ett skyddsombud och en ersättare inom skyddsområdet. Om lokalt fack gör fel när ett skyddsombud utses är det förbundets uppgift att reda ut detta, t ex genom utbildning.

När den fackliga organisationen inte utser skyddsombud kan löntagarna inom skyddsområdet kalla till och hålla möte, välja skyddsombud, skriva ett protokoll som de förvarar samt skriftligt informera arbetsgivaren. Protokollet ska innehålla vem som är vald, skyddsområde, vilka som deltog i beslutet samt antal anställda inom skyddsområdet. Ett huvudskyddsombud eller ett regionalt skyddsombud har inte befogenhet att överpröva ett lokalt skyddsombud.
Ett oorganiserat skyddsombud kan råka ut för svårigheter. Ett första dilemma är vem som ska organisera utbildningen. Riktigt stora problem uppstår när ett oorganiserat skyddsombud kommer i tvist med sin arbetsgivare. Det kan röra sig om förtal, omplacering, sämre löneutveckling eller rent av uppsägning. Den oorganiserade hamnar då genast i ett underläge eftersom hen själv måste driva sitt ärende. Den som inte utses av facket omfattas inte av förtroendemannalagen och kan inte få hjälp av facket. Alternativen är att ombudet då går med i facket eller ligga lågt och inte ställa krav som är obekväma för arbetsgivaren.

Svenskt näringsliv föreslår i sin rapport att skyddsombud bildar egna organisationer där man stöttar varandra. Sådana gula fackföreningar fick vi nog av på 30-talet och försvann när arbetsmarknadens parter slöt Huvudavtalet 1938.

När arbetsgivaren utser skyddsombud
Det händer att arbetsgivare utser skyddsombud, av okunskap eller i trots mot lagen. Vid okunskap är tanken ofta god och fackförbundet och arbetsgivaren finner då en lösning. När arbetsgivare medvetet utser skyddsombud uppstår förvirring. En arbetsgivare kan aldrig utse ett ombud för löntagarna.

När det dyker upp skyddsombud som inte är utsedda av facket kommer frågor. Sker det i ett enskilt företag är det sällan problem. Men när det sker i till exempel en affärskedja finns misstanken att ALMEGA driver en kampanj mot facket. Både Handelsanställdas förbund och Hotell & restaurangfacket rapporterar om sådana kampanjer. När det rör sig om politiska kampanjer från arbetsgivarens centrala organisationer tar det lång tid att hitta lösningar. Annars behövs bara ett fåtal överläggningar för att räta ut misstag och missuppfattningar.
Regionala skyddsombud (RSO)
Svenskt näringsliv skriver i sin rapport att tanken med RSO är god men att det idag är uppenbart att RSO bedriver facklig verksamhet. Svenskt näringsliv vill därför avskaffa RSO och i stället införa oberoende arbetsmiljörådgivare för småföretag.

RSOs roll är att aktivera de lokala arbetsmiljöarbetet, se till att skyddsombud utses samt bevaka att arbetsgivaren följer arbetsmiljölagen. Det är en stor skillnad på att enbart vara rådgivare och att även bevaka att arbetsgivaren uppfyller arbetsmiljölagen.

Svenskt näringsliv skriver att det inte skett någon utvärdering av RSO-verksamheten. De nämner inte Ekonomistyrningsverkets (ESV 2009) införande av mått på prestationer i RSO verksamheten. Från 2013 står i Arbetsmiljöverkets regleringsbrev att RSO-verksamhet årligen ska redovisa nio prestationer med syftet att mäta verksamhetens resultat. LO-förbunden har lagt till ytterligare presstationer i återrapportering för att tydligt belysa att medlen används på rätt sätt.

ESV föreslog 2009 även en utvärdering av RSO-verksamheten. Då det inte blev någon statlig utredning tog LO, TCO, Saco initiativ till en utredning som gjordes av forskare vid Dalarnas Högskola (Andersson,Rosén 2011). De regionala skyddsombuden – en unik och viktig resurs för arbetsmiljöarbetet).

Forskarna intervjuade småföretagare. De såg RSO som bollplank med stor kunskap om förebyggande arbetsmiljöarbete och var positiva till RSO. Forskarna kontaktade även Svenskt näringsliv och deras medlemsförbund men de ville inte delta.

Frick med flera (2018) jämförde regionala skyddsombuds verksamhet i fyra europeiska länder (Trade union initiatives to support improved safety and health in micro and small firms- Trade Union Prevention Agents in four EU Members States, 2018). De fann att RSO-verksamhet i Sverige är av stor betydelse för arbetstagare och arbetsgivare i små och medelstora företag.

Svenskt näringsliv påstår i sin rapport att det finns ett missnöje bland mindre företag med RSO. Detta stämmer alls inte vare sig med rapporten från Andersson & Rosén (2011) eller LOs enkätundersökning 2017 där 1 127 RSO frågades om bemötande, hinder, trakasserier och samverkan med arbetsgivare/arbetstagare/anställda vid sina 55 000 årliga arbetsplatsbesök.

Av undersökningen framgår att hela 86 procent av RSO anger ett positivt eller mycket positivt bemötande från arbetsgivarna. De ser RSO som en praktiker som kan förklara vad som behöver åtgärdas och hur man ska arbeta systematiskt. Arbetsgivaren och de anställda kontaktar ofta RSO för att få råd. Det är också mycket tydligt att löntagarna/medlemmar upplever RSO positivt och uppskattar att facket tar sig ann deras arbetsmiljö. En observation är att löntagarna på senare år har blivit tystare och inte påpekar brister i arbetsmiljön då man är rädd för att mista sitt arbete. 

RSO ser ofta okunskap hos arbetsgivare och en del arbetsgivare struntar helt i arbetsmiljöfrågor. RSO rapporterar om arbetsgivare i några större kedjor som tidigare bemött dem bra plötsligt är negativa. Det finns även arbetsgivare som själva utser skyddsombud.

Tips på läsning: När och mot vem kan RSO ställa arbetsmiljökrav? – en vägledning från LO och LO-förbunden.

Det vore en stor olycka för både löntagare och arbetsgivare om de borgerliga partierna inklusive SD lyckas förstöra en väl fungerande RSO-verksamhet.